Plötsligt stirrar han på mig

Just nu håller på jag på och väver en bildväv som föreställer en pojke som ligger och kramar en kudde i en cell på häktet. Att väva ansikten kan vara klurigt att få till, särskilt eftersom man aldrig ser helheten förrän väven är klar och nedklippt från vävstolen. Men plötsligt stirrar han uppgivet på mig från vävstolen. Och förhoppningsvis fungerar uttrycket när väven är klar längre fram i sommar.