söndag

Nu i ateljén

Det började med att jag inte kunde följa med på en demonstration och att jag bad en kille ta bilder åt mig. Jag fick, så klart, en selfie skickat till mig. Jag tänkte att det kunde vara fint att väva som en dokumentation av kampen, en vanlig selfie av en vanlig tonåring mitt i en kamp för sin rätt att få asyl. Bilden låg i kö i mitt huvud att vävas och det gick nog två år. Den vanliga killen är fortfarande en vanlig kille men nu med ett papper där det står att han inte får vara i Sverige. Så då blev selfie en väv som måste göras. Migrationsverket säger att han inte är önskvärd här, inte värd ett liv i trygghet. Jag säger istället, du är så värdefull att jag porträtterar dig i en bildväv. 

När jag väver bilden får jag ett meddelande från en annan vän att han väljer att låta sig utvisas till Afghanistan nästa vecka. Inte för att han vill det utan för att han måste för att på sikt kunna leva här i Sverige genom ett arbetstillstånd. Det måste få bli en väv av honom med. Men han vill inte skicka en selfie nu, utan en när han är i Afghanistan. Jag får någon vecka senare fina bilder på honom i en vacker broderad skjorta. Jag berättar för killen som skickade första bilden att jag börjat väva en bild av vår gemensamma vän som låtit sig utvisas. Han svarar att det är fint, att jag väver dem så de får vara tillsammans ändå på något sätt.

Jag begriper då mitt uppdrag och nästa fråga går till Paris dit en annan vän flytt förra sommaren. Han skickar direkt en selfie. Han ser glad och stolt ut. Flykten från Sverige vidare ut i Europa visade sig vara ett klokt steg för nyligen fick han uppehållstillstånd där. Så glad för hans skull. 

Nästa fråga kommer att gå till Tyskland där en vän kämpar med lång väntan för att få söka asyl där. I Sverige har olika vuxna personer i tjänsten begått så många felaktigheter mot honom att jag undrar om en myndighetsperson i ett annat land kommer att tro på honom när han berättar. 



onsdag

Mot Edinburgh

Är snart på väg mot Skottland och Edinburgh för att delta i en utställningen och ett symposium om bildvävning. Vävning är knappast något som gemene man sysslar med, men för mig är det min ryggrad i livet. Jag har sett bilder på de andra deltagarnas bildvävar och det ser mycket fint ut och jag ser fram emot att se vävarna i verkligheten och få träffa några av konstnärerna. Ser också fram emot symposiet och alla föreläsningarna. Men att hålla ett kort tal på engelska, väldigt nervöst! 

"Bea", 80 x 90 cm, bildväv i lin.





fredag

Utställning i Edinburgh Botanic Garden

Antagen till Cordis Tapestry Prize shortlist. Vernissage 16/3 -19.
Så många fina bildvävar från hela världen och så min väv om stunden innan katastrofen. Innan allt rasar samman. Vad kommer vi att sakna när klimatkrisen blir total? Eller om vi måste lämna allt och fly? Vad tar vi för givet idag som inom en snar framtid kan bli en svår uppnåelig lyx?

Innan katastrofen: Diskborste.
Bildväv i lin. 120 x 120 cm

torsdag

Arvika konsthalls julutställning

På lördag blir det vernissage på Arvika konsthalls julutställning. Jag var faktiskt med även förra året och det var både fint och trevligt, och de blir det nog i år med.

Minnen av Värmland 2. 





Matglädje och stolta bönder

Det senaste halvåret har jag arbetat med ett utsmyckningsuppdrag åt Ulricehamns kommun. Idag var det dags att hänga upp bildvävarna på sin plats i matsalen Hökerums skola. Jag hoppas barnen och personalen kommer att trivas med bildvävarna. 


söndag

I ETC Göteborg

ETC Göteborg har skrivit en artikeln om mig och bildvävarna. Läs gärna om du vill.







torsdag

I senaste numret av Hemslöjd

I Hemslöjds sensate nummer handlar det om vävning och vi som väver. Kul! Där finns också en artikel om mig och mina häktesvävar. Läs gärna, för situationen i svenska häkten är förfärlig och jag vill gärna fortsätta att belysa denna skamfläck i Sverige. Tack till Hemslöjd som ville göra detta reportage!