Väldigt fin vernissage där Marie Skeie höll ett tal som berörde och värmde mig mycket. Läs gärna om Maries arbeten, de är otroligt spännande och viktiga.
söndag
SOFT galleri i Oslo
Just nu ställer jag ut på SOFT galleri i Oslo.
Väldigt fin vernissage där Marie Skeie höll ett tal som berörde och värmde mig mycket. Läs gärna om Maries arbeten, de är otroligt spännande och viktiga.
Väldigt fin vernissage där Marie Skeie höll ett tal som berörde och värmde mig mycket. Läs gärna om Maries arbeten, de är otroligt spännande och viktiga.
Utställningen på Soft galleri i Oslo närmar sig
Snart är dags att rulla ihop och packa ner alla vävarna till utställningen "Snart är du värdefull" och ta tåget till Oslo och Soft galleri. Det ska bli så roligt och spännande!
Men först ska en till väv vävas klart! Tiden finns och en selfie har jag fått från en fin kille som levde länge som papperslös i Göteborg men som sedan en tid tillbaka fått uppehållstillstånd på gymnasielagen. Men bästa nyheten kom i fredags när killen jag vävde första selfie av och som formulerade sig så väl att jag förstod mitt uppdrag och startade projektet "För mig är du värdefull" beviljades uppehållstillstånd med flyktingstatus.
Men först ska en till väv vävas klart! Tiden finns och en selfie har jag fått från en fin kille som levde länge som papperslös i Göteborg men som sedan en tid tillbaka fått uppehållstillstånd på gymnasielagen. Men bästa nyheten kom i fredags när killen jag vävde första selfie av och som formulerade sig så väl att jag förstod mitt uppdrag och startade projektet "För mig är du värdefull" beviljades uppehållstillstånd med flyktingstatus.
 |
| För mig är du värdefull. Bildväv i lin. Pågående arbete. |
Utställningen "För mig är du värdefull!" och vernissage med Susanna Alakoski närmar sig!
Vernissage 25 september 17.30 - 18.30 på Lohrs bokhandel.
De bästa med vernissagen är att Susanna Alakoski kommer att vara där och berätta om sin nya bok Bomullsängel och vi kommer att ha ett samtal som leds av Pontus Kiposwi på Natur och Kultur.
Utställningen pågår 24/9 - 5/10.
Varmt välkommen!
Om utställningen: "För mig är du värdefull!"
De senaste åren har jag, som många andra mött ungdomar som flytt till Sverige. Jag sa välkommen hit och på min arbetsplats försökte jag läka deras sår. Regeringen tog sedan tvärt ett beslut som jag fortfarande har svårt att förstå är möjligt. Löven sa att vi måste lägga oss på lägsta möjliga nivå och Åsa Romson grät. Signalpolitikens vassa spjut skar rakt in i bröstkorgen på mina patienter. Men det skulle bli så mycket värre. Snart började avslagen från Migrationsverket rada upp sig och socialtjänsten tog sin hand från ungdomarna när bidragen från staten minskade. Mina dagar kantades av en förtvivlan jag inte egentligen inte kunde bära. Jag torkade tårar och blod. Men varje del i mig skrek att detta var fel, så ohyggligt fel och orättvist. Jag skrev i ren ilska en insändare till ETC och den ledde till ännu fler krönikor i Göteborgs fria tidning. Ett motstånd och en kamp började ta form. Vi står inte ut men slutar aldrig att kämpa bildades. Agape uppstod för att försöka lindra den nöd som bredde ut sig när ungdom efter ungdom började leva på gatan. Fatema satte sig ner i protest och i Göteborg bildas Sittstrejken Göteborg. Där i Sittstrejken Göteborg mötte jag ungdomar och vuxna som varje vaken minut försökte hitta en väg framåt i det nya Sverige. Lika vilsna och frustrerade över att liv och människovärde inte räknas lika. Förvirrade och rädda över högerpopulism och främlingsfientlighet.
På jobbet kämpade vi på, mina patienter och jag. Jag hade egentligen bara en sak i mitt huvudet, jag måste få dem alla att överleva. Självmordet som många av dem hade som alternativ får inte bli deras enda alternativ. Jag måste hålla dem kvar i livet, bland oss andra, bredvid mig. Migrationsverket skrev ofta i sina avslag att ungdomen inte var trovärdig. Det blev så tydligt att inte blir trodd på och tagen på allvar för det som varje natt jagar dig i dina mardrömmar och tvingat dig ut på en mycket farlig flykt långt ifrån de du älskar, att det är en djup och allvarlig kränkning av en människa som är svår att läka ifrån. Dessutom är avslaget i sig är en kris på många nivåer, en direkt kris då många upplever att de försätts i livsfara men också en existentiell kris, genom att du är inte önskvärd här. Du får inte vara tillsammans med oss andra utan du ska vara utanför gemenskapen. Att i någon annan människas ögon värderas så lite att ord på ett papper skickar dig till en förmodad död. Det gjorde att många gav upp tron om livet och sig själva, som för att förbereda sig för en död där de inte skulle saknas av någon och inget hade att förlora eftersom de var icke-önskvärda och därmed värdelösa. Mitt kall och mitt arbete blev att se dem ännu mera, att visa dem ännu tydligare hur viktiga och värdefulla de var. Att de precis som jag och alla andra i Göteborg har de rätt till ett liv i trygghet.
Bilderna i utställning har kommit till som ett sätt för mig att försöka förstå vad som hände under den kamp vi delade och fortfarande delar. Bildvävarna är också en del av min kamp för ungdomarna. Jag vill med min röst säga att jag har sett er skräck och lyssnat på era berättelser. Berättelser som ni många gånger har gett mig bit för bit medan era taniga tonårskroppar skakat av gråt. Ibland har ord inte varit möjliga men jag har sett er förtvivlan och anat era plågsamma upplevelser. Framför allt har vi mötts och nyfiket försökt förstå vem du är trots alla hemskheter och all ovisshet. Bildvävarna är ett sätt för mig att säga med kärlek, omsorg men också i direkt protest till de som vill utvisa er: För mig är du värdefull!
Tack till Emma Salomonsson som ordnat denna fantastiskt fina vernissage och så klart till Susanna Alakoski som vill dela utställningen med sina nya bok med mig! Läs Bomullsängeln, den är mycket bra!
De bästa med vernissagen är att Susanna Alakoski kommer att vara där och berätta om sin nya bok Bomullsängel och vi kommer att ha ett samtal som leds av Pontus Kiposwi på Natur och Kultur.
Utställningen pågår 24/9 - 5/10.
Varmt välkommen!
Om utställningen: "För mig är du värdefull!"
De senaste åren har jag, som många andra mött ungdomar som flytt till Sverige. Jag sa välkommen hit och på min arbetsplats försökte jag läka deras sår. Regeringen tog sedan tvärt ett beslut som jag fortfarande har svårt att förstå är möjligt. Löven sa att vi måste lägga oss på lägsta möjliga nivå och Åsa Romson grät. Signalpolitikens vassa spjut skar rakt in i bröstkorgen på mina patienter. Men det skulle bli så mycket värre. Snart började avslagen från Migrationsverket rada upp sig och socialtjänsten tog sin hand från ungdomarna när bidragen från staten minskade. Mina dagar kantades av en förtvivlan jag inte egentligen inte kunde bära. Jag torkade tårar och blod. Men varje del i mig skrek att detta var fel, så ohyggligt fel och orättvist. Jag skrev i ren ilska en insändare till ETC och den ledde till ännu fler krönikor i Göteborgs fria tidning. Ett motstånd och en kamp började ta form. Vi står inte ut men slutar aldrig att kämpa bildades. Agape uppstod för att försöka lindra den nöd som bredde ut sig när ungdom efter ungdom började leva på gatan. Fatema satte sig ner i protest och i Göteborg bildas Sittstrejken Göteborg. Där i Sittstrejken Göteborg mötte jag ungdomar och vuxna som varje vaken minut försökte hitta en väg framåt i det nya Sverige. Lika vilsna och frustrerade över att liv och människovärde inte räknas lika. Förvirrade och rädda över högerpopulism och främlingsfientlighet.
 |
| Bea, 80 x 90 cm Bildväv i lin |
Bilderna i utställning har kommit till som ett sätt för mig att försöka förstå vad som hände under den kamp vi delade och fortfarande delar. Bildvävarna är också en del av min kamp för ungdomarna. Jag vill med min röst säga att jag har sett er skräck och lyssnat på era berättelser. Berättelser som ni många gånger har gett mig bit för bit medan era taniga tonårskroppar skakat av gråt. Ibland har ord inte varit möjliga men jag har sett er förtvivlan och anat era plågsamma upplevelser. Framför allt har vi mötts och nyfiket försökt förstå vem du är trots alla hemskheter och all ovisshet. Bildvävarna är ett sätt för mig att säga med kärlek, omsorg men också i direkt protest till de som vill utvisa er: För mig är du värdefull!
Tack till Emma Salomonsson som ordnat denna fantastiskt fina vernissage och så klart till Susanna Alakoski som vill dela utställningen med sina nya bok med mig! Läs Bomullsängeln, den är mycket bra!
Nu i ateljén
Det började med att jag inte kunde följa med på en demonstration och att jag bad en kille ta bilder åt mig. Jag fick, så klart, en selfie skickat till mig. Jag tänkte att det kunde vara fint att väva som en dokumentation av kampen, en vanlig selfie av en vanlig tonåring mitt i en kamp för sin rätt att få asyl. Bilden låg i kö i mitt huvud att vävas och det gick nog två år. Den vanliga killen är fortfarande en vanlig kille men nu med ett papper där det står att han inte får vara i Sverige. Så då blev selfie en väv som måste göras. Migrationsverket säger att han inte är önskvärd här, inte värd ett liv i trygghet. Jag säger istället, du är så värdefull att jag porträtterar dig i en bildväv.
När jag väver bilden får jag ett meddelande från en annan vän att han väljer att låta sig utvisas till Afghanistan nästa vecka. Inte för att han vill det utan för att han måste för att på sikt kunna leva här i Sverige genom ett arbetstillstånd. Det måste få bli en väv av honom med. Men han vill inte skicka en selfie nu, utan en när han är i Afghanistan. Jag får någon vecka senare fina bilder på honom i en vacker broderad skjorta. Jag berättar för killen som skickade första bilden att jag börjat väva en bild av vår gemensamma vän som låtit sig utvisas. Han svarar att det är fint, att jag väver dem så de får vara tillsammans ändå på något sätt.
Jag begriper då mitt uppdrag och nästa fråga går till Paris dit en annan vän flytt förra sommaren. Han skickar direkt en selfie. Han ser glad och stolt ut. Flykten från Sverige vidare ut i Europa visade sig vara ett klokt steg för nyligen fick han uppehållstillstånd där. Så glad för hans skull.
Nästa fråga kommer att gå till Tyskland där en vän kämpar med lång väntan för att få söka asyl där. I Sverige har olika vuxna personer i tjänsten begått så många felaktigheter mot honom att jag undrar om en myndighetsperson i ett annat land kommer att tro på honom när han berättar.
När jag väver bilden får jag ett meddelande från en annan vän att han väljer att låta sig utvisas till Afghanistan nästa vecka. Inte för att han vill det utan för att han måste för att på sikt kunna leva här i Sverige genom ett arbetstillstånd. Det måste få bli en väv av honom med. Men han vill inte skicka en selfie nu, utan en när han är i Afghanistan. Jag får någon vecka senare fina bilder på honom i en vacker broderad skjorta. Jag berättar för killen som skickade första bilden att jag börjat väva en bild av vår gemensamma vän som låtit sig utvisas. Han svarar att det är fint, att jag väver dem så de får vara tillsammans ändå på något sätt.
Jag begriper då mitt uppdrag och nästa fråga går till Paris dit en annan vän flytt förra sommaren. Han skickar direkt en selfie. Han ser glad och stolt ut. Flykten från Sverige vidare ut i Europa visade sig vara ett klokt steg för nyligen fick han uppehållstillstånd där. Så glad för hans skull.
Nästa fråga kommer att gå till Tyskland där en vän kämpar med lång väntan för att få söka asyl där. I Sverige har olika vuxna personer i tjänsten begått så många felaktigheter mot honom att jag undrar om en myndighetsperson i ett annat land kommer att tro på honom när han berättar.
onsdag
Mot Edinburgh
 |
| Soppkök, 80 x 65 cm Bildväv i lin |
fredag
Utställning i Edinburgh Botanic Garden
Antagen till Cordis Tapestry Prize shortlist. Vernissage 16/3 -19.
Så många fina bildvävar från hela världen och så min väv om stunden innan katastrofen. Innan allt rasar samman. Vad kommer vi att sakna när klimatkrisen blir total? Eller om vi måste lämna allt och fly? Vad tar vi för givet idag som inom en snar framtid kan bli en svår uppnåelig lyx?
Så många fina bildvävar från hela världen och så min väv om stunden innan katastrofen. Innan allt rasar samman. Vad kommer vi att sakna när klimatkrisen blir total? Eller om vi måste lämna allt och fly? Vad tar vi för givet idag som inom en snar framtid kan bli en svår uppnåelig lyx?
 |
| Innan katastrofen: Diskborste. Bildväv i lin. 120 x 120 cm |
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)