Sugar rush

Min bildväv Sopberg har kommit med på den jurybedömda utställningen Sugar rush på EN EM Art Space i Sacramento, USA. Roligt tema på en utställningen så här inför jul och allt frosseri som julen ofta innebär för några av oss. För andra är julens frosseri något de får ta del av från sidan om och genom de privilegierades sopor. Vernissage på lucia. 

Irreversible magazine winner exhibition

Mycket glädjande har jag vunnit att få delta i Irreversible magazine winners exhibition på The Museum of Contemporary Art North Miami den 12 november 2014. Det känns verkligen hedrande och många andra duktiga konstnärer från hela världen deltar. Tack till snäll jury. 

Övriga deltagande konstnärer är:
Richard Herzog, Taylor Pilote, Natalie Dunham, Judy Gelles, Bear Kirkpatrick, Ira Upin, Randy Burman, Jaber AlAzmeh och Oscar Fuentes.

Omtumlande goda nyheter

Ibland får man så goda nyheter att man inte riktigt vet hur man ska hantera beskedet. Mitt i min USA-resa får jag besked att jag mottagit Svenska kyrkans kulturstipendium på 100 000 kronor. Det är fantastiskt roligt och öppnar upp för fler dagar i ateljén. Bättre kan det inte bli! Stort tack till den snälla juryn!

Vernissage på ATB10 i Kent State University Museum, Ohio

Tack vare att jag i våras fick stipendium från IASPIS kunde jag förra veckan resa till Kent i delstaten Ohio i USA och vara med på vernissagen av American Tapestry Biennial 10 på Kent State University Museum. Utställningen var fint hängd och museet väldigt stiligt. Jag blev väl omhändertagen av flera av professorerna på universitet och museets chef. De visade mig runt i både i delstaten, Kent och på universitet. Så en otroligt inspirerande upplevelse. 

  

Det som berörde mig starkast under hela vistelsen i Kent var besöket på May 4 Visitors Center. Museet berättar om det som på svenska brukar kallas 4 maj-massakern, då 4 unga studenter sköts ihjäl av Ohios nationalgarde. Studenterna hade samlats för att protestera mot USAs invasion av Kambodja. Samtidigt som jag såg på bilderna från 1970 och lyssnade på den samtida musiken som spelades upp snurrade tankarna i mitt huvud; USA som precis inlett bombningar mot IS, demonstrationerna i Hongkong och SD otäcka framgång i årets val.

Grått, ljusgrått och vitt. Grått, ljusgrått och vitt.

Ibland blir det många färgbyten, väldigt många. På den väven jag håller på med nu är det över femtio färgbyten för ett inslag och alla i nästan samma färg. Pust! Den här väven är ett kraftprov för mitt tålamod. 

Gästbloggar på Kravallslöjd hela veckan

Jag kommer att gästablogga hela denna veckan på Kravallslöjds blogg. Jag kommer att visa vävar och skriva om mina tankar om dem under parollen; att väva som motstånd och kamp!

Jag och mina ateljékollegor ställer just nu ut på Stampens kvarn i Alingsås. Utställningen pågår augustimånad ut. Välkommen!

Från Stampens kvarn, Alingsås.

Plötsligt stirrar han på mig

Just nu håller på jag på och väver en bildväv som föreställer en pojke som ligger och kramar en kudde i en cell på häktet. Att väva ansikten kan vara klurigt att få till, särskilt eftersom man aldrig ser helheten förrän väven är klar och nedklippt från vävstolen. Men plötsligt stirrar han uppgivet på mig från vävstolen. Och förhoppningsvis fungerar uttrycket när väven är klar längre fram i sommar.

"Att skapa innebär att göra motstånd, att göra motstånd innebär att skapa." Stéphane Hessel

Igår sa en av Sverigedemokraternas ledamöter under en debatt i Sveriges riksdag "att man borde sitta i fängelse för sexuellt ofredande av minderåriga om man som konstnär målar vaginor på väggarna i skolan". Förra veckan strök en festivalarrangör Kartellen från sitt program eftersom de tyckte att Kartellens låttexter är för våldsamma. Arrangören var klok nog att ändra sig efter, skulle jag gissa, alldeles för mycket negativ publicitet. På många sätt har det blivit svårare och svårare att vara kulturarbetare i Sverige de senaste åren. Men desto viktigare. Jag inser hur naiv jag har varit som tänkt att det svåraste och hotet mot oss konstnärer var ekonomin, att få ihop pengar till mat och hyra. Nu inser jag att det istället är yttrandefriheten och en plats i det offentliga rummet. Aldrig hade jag väl aldrig trott att en riksdagsledamot i mitt land skulle hota konstnärer med fängelse. När yttrandefriheten inte är okränkbar längre, då är inte demokratin och inte heller människovärdet längre okränkbara. Tack för att min lust att väva alltjämt är större än uppgivenheten och min vilja att uttrycka mig är större än rädslan. Måtte det bestå.

"Jag trodde vi var bröder och nu han har lagt mig." 80 x 120 cm
Bildväv i lin från temat Kris och katastrof

Förra veckan gjorde jag klart en ny väv. Mannen på väven sitter på sängen i en cell på häktet med förundersökningen bredvid sig och gråter. Han säger till mig flera gånger: ”Jag trodde vi var bröder och nu har han lagt mig." Han sörjer sin vän som om han hade dött. Under rättsprocessen benämns de som målskamrater. Men deras relation var så mycket mer än så för mannen. Den enda trygga punkten i ett kaotiskt liv. Det var till honom han ringde när det var som svårast, när som helst på dygnet eller som han förklarar för mig: ”Jag hade lätt tagit en kula för honom.” Vännens svek är totalt och sorgen outhärdlig. Han frågar mig vad han ska göra nu. Jag vet inte vad jag ska svara honom. Att man under ett polisförhör skall säga sanningen? Jag gör det jag kan bäst, jag försöker att trösta honom.

Just nu i ateljén

Arbetet med mitt katastroftema pågår för fullt i ateljén. Det känns som jag aldrig kommer att få brist på ämnen eller frågor jag vill och behöver processa i vävstolen. Just nu håller jag på med en serie vävar om isolering och utsatthet under en rättsprocess. För många av dem jag mött i denna utsatthet slås jag av hur skört och utsatt deras liv också var innan. Tragedierna verkar ha stått på kö för nästan alla dessa personer. Att beskriva dem som enbart förövare ger sällan en vettig bild av hur komplicerat deras liv är, och varit. Jag tänker att vi måste visa respekt inför en människas svårigheter. 

Att prata om personer som är misstänkta för brott är ett komplicerat ämne att beröra. Eftersom få av dem som har erfarenhet vill prata om det eller har en röst i det offentliga rummet, eller i alla fall en röst som respekteras och tas på allvar. Det är kanske en anledning till varför den offentliga debatten mer blir ett tyckande där man lätt tar sig rätten att tolka och moralisera över andras upplevelser, känslor och livssituation. En annan förklaring kan vara att vi styrs av en alldeles för självgod bild av oss som bäst i klassen, jämfört med andra länder. Jag tror att detta hindrar oss att se vi har ett land som har rutiner, riktlinjer, normer, lagar och myndigheter där det förekommer maktmissbruk, korruption, rasism, tortyr och att vi bryter mot undertecknade FN-konventioner.

På väven sitter en man med armarna fyllda med sår. Sår han rispat när ångest blivit omöjlig att hantera. Ångest som fått sitt bränsle av månader i isolering, maktlöshet och ovisshet. Känslor vi människor inte är särskilt väl rustade att hantera. Nu sitter han i en liten väntcell hos Tingsrätten och väntar på ytterligare en häktningsförhandling. Golvet är symboliskt fyllt med mannens blod och förtvivlan. En vänlig person från TPT har hämtat en platsmugg med kaffe. Beslutet blev två veckor till. Det var något med lång handläggningstid på SKL, är allt han minns att de sa, när jag frågar hur det gick.

Pölar av blod och tårar.120 x 80 cm.
Bildväv i lin från temat Kris och katastrofer.

American Tapestry Biennial 10

En helt vanlig mörk och grå tisdag i januari kan förvandlas till färgsprakande när man nås av glädjande besked. Min bildväv "Vart har du bott sedan vi sågs sist? - Lite varstans." har antagits till American Tapestry Biennial 10 och har dessutom vunnit Teitelbaum Award First Place. Tack till snäll jury. Och tack till den unge mannen som bildväven handlar om och hopp om att du har en varm plats att sova på idag.

Beskrivning av väven:

På väven syns en man sova på en parkeringsplats. Att inte ha någonstans att ta vägen, ingen familj, släkting eller vän som vill eller kan erbjuda tak över huvud är mer smärtsamt än vad ord kan uttrycka. Samhällets skyddsnät och gemensamt ansvar för varandra är sedan länge bortrationaliserat i Sverige. Men skammen och ensamheten desto tyngre att bära när du möts med förakt och insinuationer om brist på motivation och vilja istället för diskussioner om de förutsättningar som finns omkring dig. Titeln på verket "Var har du bott sen vi sågs sist? - Lite varstans." Kommer från ett möte mellan mig och en ung man från Göteborg. En ung man med stora ambitioner och hög motivation men med mycket lite förutsättningar i sin omgivning.

"Var har du bott sen vi sågs sist? - Lite varstans." 100 x 80 cm
Bildväv i lin från temat Kris och katastrofer