Utställningen "För mig är du värdefull!" och vernissage med Susanna Alakoski närmar sig!

Vernissage 25 september 17.30 - 18.30 på Lohrs bokhandel.

De bästa med vernissagen är att Susanna Alakoski kommer att vara där och berätta om sin nya bok Bomullsängel och vi kommer att ha ett samtal som leds av Pontus Kiposwi på Natur och Kultur.

Utställningen pågår 24/9 - 5/10.

Varmt välkommen! 

Om utställningen: "För mig är du värdefull!"

De senaste åren har jag, som många andra mött ungdomar som flytt till Sverige. Jag sa välkommen hit och på min arbetsplats försökte jag läka deras sår. Regeringen tog sedan tvärt ett beslut som jag fortfarande har svårt att förstå är möjligt. Löven sa att vi måste lägga oss på lägsta möjliga nivå och Åsa Romson grät. Signalpolitikens vassa spjut skar rakt in i bröstkorgen på mina patienter. Men det skulle bli så mycket värre. Snart började avslagen från Migrationsverket rada upp sig och socialtjänsten tog sin hand från ungdomarna när bidragen från staten minskade. Mina dagar kantades av en förtvivlan jag inte egentligen inte kunde bära. Jag torkade tårar och blod. Men varje del i mig skrek att detta var fel, så ohyggligt fel och orättvist. Jag skrev i ren ilska en insändare till ETC och den ledde till ännu fler krönikor i Göteborgs fria tidning. Ett motstånd och en kamp började ta form. Vi står inte ut men slutar aldrig att kämpa bildades. Agape uppstod för att försöka lindra den nöd som bredde ut sig när ungdom efter ungdom började leva på gatan. Fatema satte sig ner i protest och i Göteborg bildas Sittstrejken Göteborg. Där i Sittstrejken Göteborg mötte jag ungdomar och vuxna som varje vaken minut försökte hitta en väg framåt i det nya Sverige. Lika vilsna och frustrerade över att liv och människovärde inte räknas lika. Förvirrade och rädda över högerpopulism och främlingsfientlighet. 

Bea, 80 x 90 cm
Bildväv i lin

På jobbet kämpade vi på, mina patienter och jag. Jag hade egentligen bara en sak i mitt huvudet, jag måste få dem alla att överleva. Självmordet som många av dem hade som alternativ får inte bli deras enda alternativ. Jag måste hålla dem kvar i livet, bland oss andra, bredvid mig. Migrationsverket skrev ofta i sina avslag att ungdomen inte var trovärdig. Det blev så tydligt att inte blir trodd på och tagen på allvar för det som varje natt jagar dig i dina mardrömmar och tvingat dig ut på en mycket farlig flykt långt ifrån de du älskar, att det är en djup och allvarlig kränkning av en människa som är svår att läka ifrån. Dessutom är avslaget i sig är en kris på många nivåer, en direkt kris då många upplever att de försätts i livsfara men också en existentiell kris, genom att du är inte önskvärd här. Du får inte vara tillsammans med oss andra utan du ska vara utanför gemenskapen. Att i någon annan människas ögon värderas så lite att ord på ett papper skickar dig till en förmodad död. Det gjorde att många gav upp tron om livet och sig själva, som för att förbereda sig för en död där de inte skulle saknas av någon och inget hade att förlora eftersom de var icke-önskvärda och därmed värdelösa. Mitt kall och mitt arbete blev att se dem ännu mera, att visa dem ännu tydligare hur viktiga och värdefulla de var. Att de precis som jag och alla andra i Göteborg har de rätt till ett liv i trygghet.

Bilderna i utställning har kommit till som ett sätt för mig att försöka förstå vad som hände under den kamp vi delade och fortfarande delar. Bildvävarna är också en del av min kamp för ungdomarna. Jag vill med min röst säga att jag har sett er skräck och lyssnat på era berättelser. Berättelser som ni många gånger har gett mig bit för bit medan era taniga tonårskroppar skakat av gråt. Ibland har ord inte varit möjliga men jag har sett er förtvivlan och anat era plågsamma upplevelser. Framför allt har vi mötts och nyfiket försökt förstå vem du är trots alla hemskheter och all ovisshet. Bildvävarna är ett sätt för mig att säga med kärlek, omsorg men också i direkt protest till de som vill utvisa er: För mig är du värdefull!

Tack till Emma Salomonsson som ordnat denna fantastiskt fina vernissage och så klart till Susanna Alakoski som vill dela utställningen med sina nya bok med mig! Läs Bomullsängeln, den är mycket bra!