Att prata om personer som är misstänkta för brott är ett komplicerat ämne att beröra. Eftersom få av dem som har erfarenhet vill prata om det eller har en röst i det offentliga rummet, eller i alla fall en röst som respekteras och tas på allvar. Det är kanske en anledning till varför den offentliga debatten mer blir ett tyckande där man lätt tar sig rätten att tolka och moralisera över andras upplevelser, känslor och livssituation. En annan förklaring kan vara att vi styrs av en alldeles för självgod bild av oss som bäst i klassen, jämfört med andra länder. Jag tror att detta hindrar oss att se vi har ett land som har rutiner, riktlinjer, normer, lagar och myndigheter där det förekommer maktmissbruk, korruption, rasism, tortyr och att vi bryter mot undertecknade FN-konventioner.
På väven sitter en man med armarna fyllda med sår. Sår han rispat när ångest blivit omöjlig att hantera. Ångest som fått sitt bränsle av månader i isolering, maktlöshet och ovisshet. Känslor vi människor inte är särskilt väl rustade att hantera. Nu sitter han i en liten väntcell hos Tingsrätten och väntar på ytterligare en häktningsförhandling. Golvet är symboliskt fyllt med mannens blod och förtvivlan. En vänlig person från TPT har hämtat en platsmugg med kaffe. Beslutet blev två veckor till. Det var något med lång handläggningstid på SKL, är allt han minns att de sa, när jag frågar hur det gick.
 |
| Pölar av blod och tårar.120 x 80 cm. Bildväv i lin från temat Kris och katastrofer. |
